Detta är ett litet utdrag från en minneskrift från 1963, sammanställd av Alingsås ABF:s Avdelning.
Av Bruno Edberg
Vem anade år 1915, att det markområde som Föreningen Folkets hus i Alingsås inköpte till en festplats i en av stadens utkanter med tiden skulle bli en omtyckt samlingsplats för alla samhällsklasser – alltså icke endast för de organiserade arbeterna. Lika avlägsen var sannolikt tanken på att folkparken ett tjugotal år senare skulle tilldelas kommunalt anslag på 5.000 kr med uttryckligt erkännande av parkverksamhetens stora kulturella betydelse.
Erkännandet smekte naturligtvis som ljuv musik i öronen på parkpionjärerna, vilka länge fått höra att deras skapelse, där de nedlagt så mycket mödosamt arbete på fritiderna och närt så högtsyftande planer, ej bidrog till att höja moralen hos arbetarklassen, utan snarare tvärtom. Av denna uppfattning var bland andra stadens borgmästare som numera tillhör parkens stampublik och knappast försummar någon musikalisk tilldragelse. Tiderna förändras och med dem folkparkerna.
Kritiken mot Alingsåsparken kunde väl i början anses vara i viss mån befogad, även om den led av påtagliga överdrifter. De ekonomiska förhållandena medgåvo ej att festprogrammen lades så särledes hög nivå och det var länge svårt att hålla bråkiga element borta från parken. Någon skada till sin själ torde publiken dock ej ha tagit av de enkla humorister och vissångare som uppträdde och lockade till dånande skrattsalvor.
Ledningen gjorde även vad den kunde för att lägga sordin på den livaktighet som utvecklades av peroner med dåligt ölsinne eller med alltför otyglad livsglädje. Så småningom blevo störningarna allt ovanligare och slutligen upphörde de alldeles. Medlet var utvisningar, skriftliga varningar och portförbud.
Någon gång fick ju också ordningsmakten träda emellan. Belysande för den tidens förhållande är att parkstyrelsen 1922 bestämde sig för att i fortsättningen anordna fester endast på söndagarna. Det gick nämligen ej att hålla ordning på lördagarna därför att så många berusade infunno sig.
En ny era i Alingsås Folkets Park inleddes med säsongen 1926 då några intresserade män framträdde och erbjödo sig att avlösa dåvarande parkstyrelsen som vid den tidpunkten var tillräckligt betungad med omsorgerna för ett tilltänkt Folkets Hus i Alingsås. Nykomlingarnas förslag att övertaga Parken på arrende, hälsades med tillfredsställelse.
De nya männen som dock voro gamla och beprövade i arbetarrörelsens tjänst, bildade Föreningen Folkparkens vänner gingo till verket med oförtruten energi. Parken blev föremål för ett ihärdigt omdaningsarbete, ständiga funktionärer tillsattes för de mångskiftande sysslorna vid festerna och man inriktade sig med framgång på att höja programmens konstnärliga värde.
Helt och fullt lyckades detta först med det nya, tidsenliga teaterhusets tillkomst 1935, varigenom det blev möjligt att framföra en omväxlande och högstående repertoar, upptagande operett, skådespel, lustspel och revy. Att opera ännu är en främmande konstart för parkscenen beror uteslutande på den ekonomiska risk som är förenad med ett framförande av dylika, för den allmänna smaken tyvärr föga begärliga program. Men det är ganska troligt att parkledningen slutligen tar risken – för att tillfredsställa sitt kulturella samvete om inte annat. Sådana äro de dessa herrar!
